Efter förlossningen!
Ja efter förlossningen var jag bedövad ett par timmar fram över så jag kände inga eftervärkar alls:). Det var ju i och med ryggbedövningen. Men dagen efter var inte lika rolig. Jag hade inga eftervärkar (mensvärkar) som jag brukar få utan jag hade fruktansvärt ont precis ovanför svanskotan:(. Först blev jag nervös att läkaren hade satt bedövningen fel, men det konstaterade en barnmorska bara genom att titta på ryggen att han inte hade gjort. I vissa lägen hade jag så ont så jag hade svårt att gå. Det värsta var att jag fick svårt att lyfta Patricia, så då var det tur att älsklingen var med mig hela dagarna. När jag kände på ryggen där jag hade ont, var det ett hål. Det var koterna där som hade flyttat sig. Så det fick bli tabletter och så fick jag en annan bra idé som hjälpte.
Jag lade mig i sjuksängen och hissa ryggdelen upp och ner. På det viset sträckte jag ut ryggen:).
Det kan ju vara den logiska anledningen till att jag först har en jätte mage att gå runt med och sen när man inte har det längre får man ju en annan hållning.
Nu känns det mycket bättre i ryggen och jag kan nu äntligen röra mig som vanligt. Jag kan till och med springa korta sträckor:). Det är lite av foglossningen kvar än, men den är på väg att gå tillbaka den med:). Och det roligaste av allt = min mage håller på att försvinna:), Så nu kommer jag i mina vanliga kläder igen:).
Det kan ju vara den logiska anledningen till att jag först har en jätte mage att gå runt med och sen när man inte har det längre får man ju en annan hållning.
Nu känns det mycket bättre i ryggen och jag kan nu äntligen röra mig som vanligt. Jag kan till och med springa korta sträckor:). Det är lite av foglossningen kvar än, men den är på väg att gå tillbaka den med:). Och det roligaste av allt = min mage håller på att försvinna:), Så nu kommer jag i mina vanliga kläder igen:).
