BB-tiden!
Våran lilla prinsessa var inte så stor när hon föddes, endast 2485 och 46 lång. Därför diskuterades det om hon skulle få tillägg redan på förlossningen. Och det fick hon.
Här är hon en dag gammal
Jag trivs aldrig på sjukhus. Men dom ville inte skriva ut mig på grund av att jag tillhörde ett annat landsting egentligen. Reglerna är sådana att man får lov att åka hem efter 6 timmar efter man har fött. Men man blir inte utskriven förrens 3 dagar efter förlossning. Då ringer dom hem vissa tider och kollar så att allt fungerar. Men eftersom jag då tillhörde ett annat landsting ville dom inte släppa hem mig och så ville dom kolla så hon växte ordentligt. Så min vistelse blev 3 dagar lång.
Det riktigt tråkiga av allt var att han fick inte sova över, inte ens första natten, för det var fullt och det var jag inte så glad för:(, eftersom det var vårat första gemensamma barn. Men han var där från morgon till kväll varje dag, så vi fick fina dagar tillsammans på BB ändå:). BB-personalen var så snälla så dom tog hand om Patricia en liten stund så vi kunde vid två tillfällen gå ner till sjukhusresturangen och äta lunch.
Jag har en förmåga att få väldigt lugna barn. Dom låter bara när blöjan behövs bytas eller när dom är hungriga. Men på BB har dom varit lite oroliga. Dels för att det finns andra bebisar som skriker (och det är ju inte så konstigt det är ju trotts allt BB) och för att jag inte trivs på sjukhus, det känner dom ju av. Denna BB-vistelsen var lite värre. Jag låg i ett fyrbäddsrum. Två av dom var bara där i en natt, men min granne var där lite längre. En natt var hon helt plötsligt hungrig så då skulle hon ha mat klockan 23:30 och ville då att personalen skulle komma med den. Men det ville dom inte då dom tyckte att hon kan gå själv. Lampan som då var släckt på rummet tände hon. Patricia som precis hade somnat vakna ju då av ljuset och fick svårt att sova. Hon pratade i telefon långt in på natten, vilket jag tycker är ganska hänsynslöst:(. Ibland kunde hon prata i telefonen fastän hennes bebis var ledsen och kunde till och med ibland skrika. Hon ringde på personalen väldigt ofta. Som till exempel för att ha hjälp att lyfta upp sin bebis. Jag trodde först att hon hade tagit kejsarsnitt, för det vet jag av egen erfarenhet att man har svårt att komma upp ur sängen den första dagen. Men så var det tydligen inte. Personalen var lite trötta på henne för att hon bara låg i sängen och trodde att dom skulle göra allt för henne. Så som hämta mat till henne och lyfta upp hennes bebis när den var ledsen. När hon pratade i telefonen lät hon jätte pigg, men så fort hon pratade med personalen var hon väldigt ynklig och det var väldigt synd om henne. Nu upplever vi ju alla en förlossning olika. En del kan ha jätte ont och en del mindre ont. Så nu kanske jag framstår som en väldigt elak person när jag skriver så här om henne. Men hon förlorar ju på det själv att inte röra på sig mer och mer innan hon ska hem.
Amningen gick ju si så där. Hon sög men fick inget i sig. Personalen och jag tillsammans matvägde henne. Vägde henne innan amning och efter amning. Men hon hade inte gått upp ett gram. Jag blev ju då orolig och då kom det ju ingenting till slut, så fick det bli till att pumpa för jag höll ju på att sprängas. Och det har jag fått göra sedan dess. Det är därför jag inte har skrivit på ett tag för att jag har behövt komma in i rutinerna med pumpning och Patricia. Men jag har bra hjälp från min pojkvän. Han somnar alltid tidigt på kvällen och vaknar tidigt. Så det har blivit att jag har gått och lagt mig när han vaknar på morgonen. Eftersom jag inte hinner somna mellan pumpningen och matningen av Patricia. Men nu har det blivit bättre på nätterna, så nu kan jag sova lite. Nu äter hon bara ca två gånger per natt, vid 2 och 5, så det är helt underbart:).
Här är hon en dag gammal
Jag trivs aldrig på sjukhus. Men dom ville inte skriva ut mig på grund av att jag tillhörde ett annat landsting egentligen. Reglerna är sådana att man får lov att åka hem efter 6 timmar efter man har fött. Men man blir inte utskriven förrens 3 dagar efter förlossning. Då ringer dom hem vissa tider och kollar så att allt fungerar. Men eftersom jag då tillhörde ett annat landsting ville dom inte släppa hem mig och så ville dom kolla så hon växte ordentligt. Så min vistelse blev 3 dagar lång.
Det riktigt tråkiga av allt var att han fick inte sova över, inte ens första natten, för det var fullt och det var jag inte så glad för:(, eftersom det var vårat första gemensamma barn. Men han var där från morgon till kväll varje dag, så vi fick fina dagar tillsammans på BB ändå:). BB-personalen var så snälla så dom tog hand om Patricia en liten stund så vi kunde vid två tillfällen gå ner till sjukhusresturangen och äta lunch.
Jag har en förmåga att få väldigt lugna barn. Dom låter bara när blöjan behövs bytas eller när dom är hungriga. Men på BB har dom varit lite oroliga. Dels för att det finns andra bebisar som skriker (och det är ju inte så konstigt det är ju trotts allt BB) och för att jag inte trivs på sjukhus, det känner dom ju av. Denna BB-vistelsen var lite värre. Jag låg i ett fyrbäddsrum. Två av dom var bara där i en natt, men min granne var där lite längre. En natt var hon helt plötsligt hungrig så då skulle hon ha mat klockan 23:30 och ville då att personalen skulle komma med den. Men det ville dom inte då dom tyckte att hon kan gå själv. Lampan som då var släckt på rummet tände hon. Patricia som precis hade somnat vakna ju då av ljuset och fick svårt att sova. Hon pratade i telefon långt in på natten, vilket jag tycker är ganska hänsynslöst:(. Ibland kunde hon prata i telefonen fastän hennes bebis var ledsen och kunde till och med ibland skrika. Hon ringde på personalen väldigt ofta. Som till exempel för att ha hjälp att lyfta upp sin bebis. Jag trodde först att hon hade tagit kejsarsnitt, för det vet jag av egen erfarenhet att man har svårt att komma upp ur sängen den första dagen. Men så var det tydligen inte. Personalen var lite trötta på henne för att hon bara låg i sängen och trodde att dom skulle göra allt för henne. Så som hämta mat till henne och lyfta upp hennes bebis när den var ledsen. När hon pratade i telefonen lät hon jätte pigg, men så fort hon pratade med personalen var hon väldigt ynklig och det var väldigt synd om henne. Nu upplever vi ju alla en förlossning olika. En del kan ha jätte ont och en del mindre ont. Så nu kanske jag framstår som en väldigt elak person när jag skriver så här om henne. Men hon förlorar ju på det själv att inte röra på sig mer och mer innan hon ska hem.
Amningen gick ju si så där. Hon sög men fick inget i sig. Personalen och jag tillsammans matvägde henne. Vägde henne innan amning och efter amning. Men hon hade inte gått upp ett gram. Jag blev ju då orolig och då kom det ju ingenting till slut, så fick det bli till att pumpa för jag höll ju på att sprängas. Och det har jag fått göra sedan dess. Det är därför jag inte har skrivit på ett tag för att jag har behövt komma in i rutinerna med pumpning och Patricia. Men jag har bra hjälp från min pojkvän. Han somnar alltid tidigt på kvällen och vaknar tidigt. Så det har blivit att jag har gått och lagt mig när han vaknar på morgonen. Eftersom jag inte hinner somna mellan pumpningen och matningen av Patricia. Men nu har det blivit bättre på nätterna, så nu kan jag sova lite. Nu äter hon bara ca två gånger per natt, vid 2 och 5, så det är helt underbart:).
