bebisbloggen

Patricia 17 dagar gammal (den 23:e).

Sov inget natten som var, på grund av min smärta i ena höften:(. Har haft problem med det sedan barnsben till och från. Efter varje graviditet har det varit värre i en period:(. I natt hade jag så ont så jag kunde inte somna. Läkarna vet inte vad det är. Själv misstänker jag att det är psorerasis (eller hur det nu stavas) som har satt sig inne på höften. En gammal skolkamrat har det och hon har samma fenomen som mig. Jag hade problem med psorirasis i hårbotten när jag var liten.

Satt vid datan i natt och kikade runt lite på nätet när mobilen helt plötsligt ringde och då var klockan 3:40. Det visade sig vara svärmor. Hon var då ganska skärrad. Anledningen till detta var att svärfar hade gått upp på natten för att ta hostmedicin och hade då fått sådan smärta i bröstet så han föll ihop. Stackars svärmor som fortfarande har problem med sin brytna höft lyckades till slut komma upp ur sängen då hon hörde när han hade ramlat. Hon blev jätte rädd när hon fick se hur han låg och skaka på golvet och han var alldeles likblek i ansiktet. Hon har ju själv svårt för att hjälpa han upp. Men han kom till slut upp själv. Enveten som han är tyckte han inte att hon skulle ringa efter ambulans. Han försökte gå och lägga sig igen, men föll ihop igen ute i hallen. Då ringde svärmor ambulansen. Dom kom och koppla EKG på han, gav han spruta och en tablett. EKG-kurvan skickade dom direkt till en läkare som konstaterade att han behövde komma in till sjukhuset. Stackars svärmor klarar sig inte så bra själv, så då ringde hon efter oss. Och det var ju självklart att vi skulle komma, så det var bara att packa det viktigaste och åka ner. Stressad blev man ju för jag trodde det var hjärtinfarkt han hade fått och så visste man att hon var ensam hemma.

Lite senare på morgonen kom även älsklingens syster. Hon var hemma med svärmor under tiden som vi åkte till mataffären och handlade åt henne. Och så besiktigade vi våran bil. Vi hade ju en ombesiktning på bilen idag i våran hemort, men den kunde vi ju glömma. Det värsta var ju att det var sista dagen idag, sen skulle det bli körförbud. Men vi hade den turen att man inte behöver boka tid för efterkontroll här, så vi körde bara dit och bilen gick igenom:).

Svärfar har legat och sovit större delen av dagen. Dom hade gett han smärtstillande, så han kunde sova och inte ha så ont. Nu på eftermiddagen fick vi veta att proverna var bra. Då tog dom nytt EKG, fast när han sycklade på en träningssyckel och det visade sämre:(. Dom kom fram till att det är blodkärlen. Så nu får han ligga inne på det sjukhuset tills på måndag, sen blir han förflyttad till ett annat sjukhus där dom spränger blodkärlen på han.

Anledningen till att detta hände beror nog mycket på att dom har haft det stressigt runt omkring sig. Nu när svärmor har brutet höften och då måste vara sängliggandes för att det ska läka sig, får han göra allting, så som jobb, hushållet, gräsklippning och hjälpa henne.

Sen är det ju det att dom har sin husvagn kvar på campingen. Den campingen stänger dom nu på tisdag. Då finns det ingen ström kvar och dom har massa mat där, möbler, förtält och massa andra saker som måste hämtas. Nu hade dom tur att några bekanta kunde ta med sig maten där i från när dom ändå är där själva över helgen.

Nu på eftermiddagen åkte vi med älsklingens syster hem till henne. Hon skulle först hämta sina barn på dagis. Sen åt vi pizza jag, älsklingen, svärmor, hans syster, hennes man och deras två barn. Efter att vi umgåtts lite och druckit kaffet åkte jag, älsklingen och svärmor hem igen.

Nu har jag varit vaken dygnet. Nu väntar jag bara på att Patricia ska vakna så jag kan mata henne och gå och lägga mig sedan. Sen tar älsklingen över resten av natten och morgonen så jag får sova och få sovmorgon i morgon.

Imorgon ska vi åka och hälsa på svärfar på sjukan.

1991/92 fick hon canser i ena benet. Dom fick bort det genom operation, men några år senare fick hon tillbaka det, så då fick dom ta bort benet. Nu skulle dom ha opererat höften, men eftersom hon lider av sjukhussjukan har hon för mycket bakterier i kroppen för att klara av en sådan operation. Så det blir liggandes läge för henne i 2-3 veckor, då ska det bli bra.

På fredagen åkte vi ner för att hälsa på och stanna över tills på söndagen. Hon blev jätte glad att vi kom för då fick hon träffa sitt barnbarn för första gången. Annars hade hon inte kunnat det på ett tag då hon som sagt är sängliggandes.

På tisdagen åkte vi tillbaka till älsklingens jobb igem. Jag sov över där med då han bara skulle jobba i ett par dagar.

På onsdagen åkte vi till svärföräldrarna igen och stannade tills på fredagen.

Älsklingen är fortfarande ledig från jobbet. Vi har passat på att hitta på massa roliga saker. Det kommer bild och text om det senare.

Och vad hon hade gått upp:). Vikten var då uppe i hela 2565, längden var på 46,5 och huvudet var 34,5:). När vi lämnade BB vägde hon 2465. Ni som inte vet så går bebisarna ner lite efter födseln eftersom dom bajsar ut lite och så kissar dom ut mycket fostervatten.

Detta kortet är taget den 14:e

Den 17:e gjorde dom hembesök. Då vägde hon henne och mätte huvudet. Vikten visade 2760 och huvudet visade 35. Så hon går upp väldigt bra som hon sade från BVC. Med tanke på hur mycket hon äter nu så är det ju inte så konstigt.

Detta kortet är taget den 16:e

Det syns att hon har blivit lite större:).

Jag lade mig i sjuksängen och hissa ryggdelen upp och ner. På det viset sträckte jag ut ryggen:).

Jag trivs aldrig på sjukhus. Men dom ville inte skriva ut mig på grund av att jag tillhörde ett annat landsting egentligen. Reglerna är sådana att man får lov att åka hem efter 6 timmar efter man har fött. Men man blir inte utskriven förrens 3 dagar efter förlossning. Då ringer dom hem vissa tider och kollar så att allt fungerar. Men eftersom jag då tillhörde ett annat landsting ville dom inte släppa hem mig och så ville dom kolla så hon växte ordentligt. Så min vistelse blev 3 dagar lång.

Det riktigt tråkiga av allt var att han fick inte sova över, inte ens första natten, för det var fullt och det var jag inte så glad för:(, eftersom det var vårat första gemensamma barn. Men han var där från morgon till kväll varje dag, så vi fick fina dagar tillsammans på BB ändå:). BB-personalen var så snälla så dom tog hand om Patricia en liten stund så vi kunde vid två tillfällen gå ner till sjukhusresturangen och äta lunch.

Jag har en förmåga att få väldigt lugna barn. Dom låter bara när blöjan behövs bytas eller när dom är hungriga. Men på BB har dom varit lite oroliga. Dels för att det finns andra bebisar som skriker (och det är ju inte så konstigt det är ju trotts allt BB) och för att jag inte trivs på sjukhus, det känner dom ju av. Denna BB-vistelsen var lite värre. Jag låg i ett fyrbäddsrum. Två av dom var bara där i en natt, men min granne var där lite längre. En natt var hon helt plötsligt hungrig så då skulle hon ha mat klockan 23:30 och ville då att personalen skulle komma med den. Men det ville dom inte då dom tyckte att hon kan gå själv. Lampan som då var släckt på rummet tände hon. Patricia som precis hade somnat vakna ju då av ljuset och fick svårt att sova. Hon pratade i  telefon långt in på natten, vilket jag tycker är ganska hänsynslöst:(. Ibland kunde hon prata i telefonen fastän hennes bebis var ledsen och kunde till och med ibland skrika. Hon ringde på personalen väldigt ofta. Som till exempel för att ha hjälp att lyfta upp sin bebis. Jag trodde först att hon hade tagit kejsarsnitt, för det vet jag av egen erfarenhet att man har svårt att komma upp ur sängen den första dagen. Men så var det tydligen inte. Personalen var lite trötta på henne för att hon bara låg i sängen och trodde att dom skulle göra allt för henne. Så som hämta mat till henne och lyfta upp hennes bebis när den var ledsen. När hon pratade i telefonen lät hon jätte pigg, men så fort hon pratade med personalen var hon väldigt ynklig och det var väldigt synd om henne. Nu upplever vi ju alla en förlossning olika. En del kan ha jätte ont och en del mindre ont. Så nu kanske jag framstår som en väldigt elak person när jag skriver så här om henne. Men hon förlorar ju på det själv att inte röra på sig mer och mer innan hon ska hem.

Amningen gick ju si så där. Hon sög men fick inget i sig. Personalen och jag tillsammans matvägde henne. Vägde henne innan amning och efter amning. Men hon hade inte gått upp ett gram. Jag blev ju då orolig och då kom det ju ingenting till slut, så fick det bli till att pumpa för jag höll ju på att sprängas. Och det har jag fått göra sedan dess. Det är därför jag inte har skrivit på ett tag för att jag har behövt komma in i rutinerna med pumpning och Patricia. Men jag har bra hjälp från min pojkvän. Han somnar alltid tidigt på kvällen och vaknar tidigt. Så det har blivit att jag har gått och lagt mig när han vaknar på morgonen. Eftersom jag inte hinner somna mellan pumpningen och matningen av Patricia. Men nu har det blivit bättre på nätterna, så nu kan jag sova lite. Nu äter hon bara ca två gånger per natt, vid 2 och 5, så det är helt underbart:).

Tur man inte ser ansiktet på mig då jag hade en värk när detta kortet togs *s*.

För att få igång det lite mer föreslog barnmorskan att jag skulle gå en runda. Fick först lite kaffe och sedan gick jag och älsklingen runt på sjukan en sväng. Jag gick med ett gåbord. Och då kom det igång ännu mer. Så när jag kom tillbaka till förlossningen fick jag komma in på rummet och få lite lustgas. Hade med en skiva med E-type. Så jag sög lustgas och lyssnade på musik så jag hade lite disco inne på rummet:).

Många säger att tredje barnet är värst att föda. Det är drygt och gör fruktansvärt ont. Men jag hade ju redan fått mitt tredje barn så det var ju lugnt då trodde jag. Mitt första barn förlöstes med akut kejsarsnitt. Navelsträngen var hårt lindad runt hans ben. Jag hade öppnat mig och var på väg att börja krysta när hans hjärtslag gick ner så mycket så det höll på att försvinna:(. Men allt gick bra och han var frisk:). Barnmorskan sade till mig att jag ändå räknades som förstföderska eftersom jag hade kommit så långt att jag skulle börja krysta, men ack så fel det var. Mitt fjärde barn som jag fick nu var min tredje förlossning och den var inte trevlig. Men jag hade världens underbaraste barnmorska och min pojkvän var helt underbar. Han matade mig med maten jag fick in och hjälpte mig med drickan jag fick in och torkade mig om pannan när svetten rann. Jag ville ju ha eda-bedövningen (ryggbedövningen), men den dröjde för att narkosläkaren hade massa akutpatienter:(. När jag till slut fick den blev allt helt anurlunda. Jag kände inte alls mycket då så barnmorskan fick säga till mig när jag skulle krysta. Så det slutade bra i alla fall. Och det bästa av allt = jag fick något väldigt fint för mitt slit = min lilla dotter♥:). Hon kom 14:06, så det tog 8 timmar.

Barnmorskan som förlöser brukar komma upp till BB för att kolla att man känner att allt gick bra under förlossningen, men hon var ledig över helgen. När jag åkte hem i från BB på måndagen ringde hon upp mig. Hon berömde mig väldigt mycket för hon tyckte jag hade varit så duktig trotts min smärta som hon märkte på mig. Det kändes riktigt roligt att få höra:).

Taget från undersökningsrummet på förlossningen! Grav.v: 41+6

Bloggar mer om detta sen. Kom hem från BB igår-kväll och där blev det inte så mycket sömn då jag hade en rumskompis som tjöta i telefon in på natten och brydde sig inte om om hennes bebis gnällde:(.

När jag väl har haft den turen att somna på natten så vaknar jag till och från av kraftiga förvärkar som känns som värkar, så det ska bli rätt skönt om dom sätter igång det, om nu inte bebisen vill titta ut innan.

Och en sådan här vill jag bara ha. Den ser ju jätte mysig ut. Något man kan ha på sig hemma med bebisen och mysa i:). Och så gillar jag ju råsa med:). Men det finns ju andra färger och mönster med.

En mjukisbyxa ihopsydd med en hoodie är tidernas plagg - OnePiece.

De är baggy i passformen och vi rekommenderar föjande storlekar baserat på höjd. 
1,40m. - 1,55m. = X-Small 
1,55m. - 1,65m. = Small 
1,65m. - 1,75m. = Medium 
1,75m. - 1,90m. = Large 
1,90m. - -> = X-Large

Dessa kläder finns i Norge, men det kan nog även finnas på Cubus. Annars kan man beställa via nätet.

Här kommer lite saker jag har hittat på Ikea som jag ska köpa sen när bebisen blir såpas gammal så jag kan ta med den ut bland folk. Ska åka dit med svärmor sen.

LEKA babygym för 199 kr.

¤Larmar både med ljud- och ljussignal.

¤2 kanaler för att undvika störning från annan babyvakt.

¤Räckvidd ca 100 meter vid fri sikt.

¤Väska med inbyggd skötbädd, ställbar axelräm och avtagbar flaskbehållare; praktisk förvaring för allt du behöver för den dagliga babyskötseln.

¤Lätt att torka av.

Skötselråd:

Väska:

Vattentvätt: 40 grader.

Krympning: 2%.

Handduk:

Vattentvätt: 60 grader.

Krympning: 6%

Bekväm polstrad babysitter med bärremmar. Ställbar rygg och fotstöd med gungfunktion. Lämplig från det att barnet är ca 2 veckor upp till 12 kg. Finns i flera färger.

Så fort jag blev sjukskriven anmälde jag det till försäkringskassan. Lappen jag skulle fylla i och skicka till dom lyste med sin frånvaro. Efter 7 veckor fick jag den äntligen. Jag gick ner till försäkringskassan för att få hjälp med lappen så jag inte gjorde fel. Fick då uppgifter dom hade i datan om vad jag hade tjänat för lön innan, men det fattades bara tiderna jag hade jobbat. Och eftersom jag jobba så kort tid på det senaste stället fick jag gå tillbaka i tiden till två andra anställningar som jag hade sagt upp mig ifrån. Så det var ju bara att ringa runt så dom skicka hem papper till mig om vad jag hade tjänat och hur mycket jag hade jobbat under en viss tid. Det dröjde från det ena stället så länge så försäkringskassan hota med att skriva av mig. Jag gick då in till försäkringskassan igen. Där satt då en äldre, trevlig karl som gärna skulle hjälpa mig. När han kollade upp mig i datan visade det sig att det rörde sig om en helt annan anställning jag har haft tidigare, för där gick jag inte på timmar utan där gick jag på månadsanställning. Ingen blev ju gladare än jag eftersom det skulle ge mig mer pengar.

Jag skicka in lappen som han hade hjälpt mig att fylla i och NU är pengarna på väg.

Denna resan har tagit mig 4 månader. Det är tur att min pojkvän har haft uppdrag på sitt företag så vi har fått in lite pengar så vi har klarat oss ändå:). Men detta är ändå helt sjukt. Tänk om inte han hade tjänat såpas med pengar så han kunde försörja mig med, vad hade man då gjort.

Jag har varit arg på försäkringskassan, men idag är jag bara glad att pengarna är på väg:)

Igår tog jag det ganska så lugnt. Satt här vid datan, diskade lite, var på banken och i affären. Min pojkvän var så snäll så han kom och hämta mig och körde mig till banken och affären och lämna mig sen igen♥. Hade en anings svårt att gå igår då jag hade mycket vatten i fötterna och ont av att bebisens huvud ligger så långt ner nu. Just nu går jag som en anka, kan inte få ihop benen riktigt, så ankan har blivit mitt smeknamn nu *s*.

Hände inte så mycket mer den dagen mer än att jag somnade på soffan som en klubbad säl i två timmar.

Nog med det!

Hände väll inte så mycket mer den dagen. Käkade lite mackor till middag. Orkade inte ställa mig och laga någon mat. Vi hade käkat en rejäl lunch innan vi åkte.

På vägen mot Norge